Jag var fjorton år första gången jag gick på nattklubb. En riktig alltså, för vuxna. Den hette After Dark och låg på David Bagares gata. Redan från början var allt där. Ruset, råheten och flärden. De köttsliga drifterna, överskuggade endast av driften att synas.
Så småningom kom jag att arbeta flera år i den nattliga världen. Som bartender och dörrvakt, kring Stureplan och på gayklubbar, i Stockholm och Paris. Natten har blivit en plats där jag känner mig hemma – oavsett var i världen jag befinner mig.
Jag har hunnit fylla fyrtio, men jag älskar fortfarande nattlivet och dess människor. Till och med rovdjuren, de som jagar i mörkret, är mina vänner.
Därför var det ingen överraskning för mig att de karaktärer jag behövde till min första deckare växte fram ur nattvärlden, drogs mot dess svartaste skrymslen. De var som jag – och jag lät dem gå dit de ville.
Det var heller ingen överraskning att nattens miljöer blev de skådeplatser som händelserna i min bok sökte upp. Familjehemligheter utspelar sig i Stockholmsnatten. Bland dem som jagar och dem som jagas.
Så blev det utan att jag drev fram det. På många sätt kan man säga att min bok har skrivit sig själv, att karaktärerna har skrivit den. Och när jag nu planerar min andra bok är det återigen nattens personligheter och landskap som väcker min fantasi, även om händelserna denna gång utspelar sig i Istanbul.
Egentligen är jag skyldig ett tack till alla de jag råkat på under mina nattliga eskapader. De har stått för den verkliga inspirationen till min berättelse. Många av dem – människor jag känner väl, eller bara har betraktat på avstånd i ljuset av en spotlight – har stått förebilder för figurerna i min roman.
Medan jag arbetade på min roman tänkte jag ofta på den som ett porträtt av Stockholmsnatten så som jag känner den. Ett porträtt av de människor som lever i den – transor, muskelfjollor, partyknarkare, machobögar och dokusåpakändisar.
Och jag kan bara beklaga att några av dem var tvungna att dö.
Så är spelets regler – det är trots allt en deckare jag har skrivit.
(En presentation av mig själv och min deckare som skrevs när Familjhemligheter först publicerades, men den funkar fortfarande ganska bra.)
