Högskoleminister Tobias Krantz (FP) föreslår att positiv särbehandling avskaffas vid antagning till högskolan. Läs hans artikel på DN Debatt här. Det var väntat. Det var klokt. Och bland alla dem som bloggat om detta är det vanligaste temat att kvotering är en styggelse.
Det stämmer förstås. I det här fallet var det väl särskilt uppenbart att det blev orimligt. De duktigaste kvinnorna fick stå tillbaka för ungefär lika duktiga män när platserna inte räckte till på bland annat veterinärutbildningen. Trots att reglerna kom till för att främja kvinnors ställning, inte mäns.
Hoppsan. Inte blir saken sämre av att det var den förra S-regeringen som skapade dessa sjuka regler.
Men att konstatera att kvotering är fel är egentligen att göra det väl enkelt för sig. Jag hoppas att det här exemplet ska leda till en tydligare debatt när det gäller jämställdhet. Enligt mig visar det aktuella exemplet inte bara att kvotering som metod leder fel. Det är också målet – lika utfall – som är galet.
Jämställdhetspolitik bör främst handla om lika möjligheter. När det gäller utbildning ska det vara samma rätt till utbildning och studielån för båda könen. Samma antagningsvillkor. Finns det några påtagliga hinder som gör att män eller kvinnor – eller invandrare eller handikappade eller barn till låginkomsttagare – inte pluggar vidare så bör politiken försöka ta bort de hindren. Sedan bör det räcka.
Det är klart att det kan vara vettigt att mäta utfallet. Men om kvinnor föredrar veterinärsyrket medan män hellre blir till exempel ekonomer (eller lastbilschaufförer) så… ja, vad är egentligen problemet?
Tanken på ett samhälle där det ska vara exakt hälften kvinnor och hälften män i varje yrke är lite skrämmande. Inte skrämmande som ideal, som referenspunkt eller som tankelek. Men det blir skrämmande om staten börjar ta på sig att genomdriva en sådan modell. Förmodligen krävs en totalitär stat för att få lika utfall mellan män och kvinnor i allt. (För idrottens värld får man nog göra ett undantag – inte ens en totalitär stat kan skapa lika utfall där.)
Det behövs en tydligare och mer ideologisk debatt om de här frågorna. Mona Sahlin vill ju göra jämställdhet till en valfråga. Men vad är det för jämställdhet hon vill ha? Jo – lika utfall. Hon vill att staten ska kunna gå långt för att driva igenom det. Hon och hennes partikamrater låg bakom högskolans absurda särbehandling. Så ser S idéer om jämställdhet ut. Det vore bra om det blev tydligt.
En annan sida av saken är att den tydliga trenden inte är att kvinnor som grupp blir allt svagare, även om man kan tro det när man hör exempelvis Gudrun Schyman. Istället är kvinnorna framtidens folk. De har bäst betyg och fler kvinnor skaffar sig högre utbildning. Även på högskolan klarar de sig bättre.
Det är alltså fullt tänkbart att män är morgondagens stora förlorare. När de sista överbetalda industrijobben lämnar landet kommer också lönestatistiken att förändras. Kvinnors högre utbildning kommer på sikt att leda till att de även blir den ekonomiskt starkare gruppen. Det är min övertygelse – och statistiken pekar i den riktningen. Jag tror inte ens det kommer att dröja särskilt länge – vänta bara och se hur lönestatistiken kommer att förändras så fort 1940-talisterna har lämnat arbetslivet.
Frågan är då, kommer de som idag kämpar för lika utfall mellan män och kvinnor att fortsätta kämpa då? Men istället kämpa för männen? Jag tror inte det. Därför bör det de kämpar för egentligen inte kallas för jämställdhet.
Tags: Jämställdhet
Huvudet på spiken.
Fast ibland undrar jag om man ens har målet ”lika utfall”.
Ibland får jag för mig att vissa feminister vill hämnas historien genom att ge kvinnorna företräde och straffa männen. Det är också läskigt att man gör det till en könsbiologisk fråga när det mer troligt har sociokulturella orsaker – och inte ens är begränsat till kön utan även gäller ras, klass, sexuell läggning osv.
Och varför reagerar ingen över att man varnar unga killar för att gå hem med tjejer som är berusade eftersom de kan vakna nästa morgon och ångra sig och anmäla det som våldtäkt, medan ingen ens tänker tanken på att varna tjejerna för detsamma? Precis som att killar inte skulle kunna ha ångest över att ha haft sex på fyllan och som om tjejer inte skulle kunna vara drivande.
Det hela har gått överstyr och vi lägger för mycket energi på att nagelfara lyxproblem istället för att hjälpa de människor som verkligen är under isen.