Så här dagen efter kan jag konstatera att Svenska Dagbladet ger en delvis annorlunda bild av de senaste händelserna i Uganda än AFP som jag utgick ifrån i gårdagens inlägg. Svenskans artikel utgår från AP och där uttalar sig även president Museveni negativt om förslaget att straffa homosexuella med döden. Dessutom är etikministern kritisk till dödsstraff, inte positiv som i den artikel jag citerade. Min gissning är att det helt enkelt är AFP:s rapportering som brister i kvalitet, något jag har noterat förut.
Men samtidigt kan jag konstatera att det hela lär sluta ungefär som jag förutspådde igår. Museveni har dock redan tänkt till. Han inser redan nu att dödsstraff för homosexuella kostar Uganda för mycket och hans uttalanden bör nog snarare ses i det ljuset än som ett humanistiskt ställningstagande.
Att Ugandas homosexuella inte kommer att riskera dödsstraff är bara på ett ytligt plan ett slags ”happy end”. För på något sätt normaliseras nu det förtryck som är normaltillstånd i Uganda, där homosexuella till exempel riskerar livstids fängelse. President Museveni kan till och med lyckas ta poäng och framstå som en hedersknyffel för att han bevarar status quo i ett extremt förtryckande land. Kanske var det rent av avsikten med förslaget om dödsstraff? Att i skydd av debatten kring den punkten kunna förflytta positionerna framåt?
I skuggan av det slopade dödsstraffet kan man nu exempelvis genomföra en lag som gör det straffbart att hyra ut ett hus eller en lägenhet till någon man vet är homosexuell. Det kan också bli straffbart att inte ange personer till polisen om man vet att de är homosexuella. Det finns alltså inte mycket att jubla för i Uganda just nu.
