I Frankrike och Belgien vill vissa partier förbjuda kvinnor att bära heltäckande slöjor. De som är emot ett förbud brukar komma dragande med religionsfriheten. Det argumentet håller inte.
De som är för ett förbud brukar då kontra med kvinnans ställning. Det argumentet håller inte heller. De som anser att slöjan är ett hot mot kvinnors ställning, mot jämställdheten, anser som regel att de muslimska kvinnor som bär slöjor är förtryckta. Att de är offer för religionen och männens värderingar.
Det är knepigt påstående, men jag påstår inte att det är felaktigt. Jag sympatiserar rent av – om än med viss tvekan – med den åsikten. Men det är ju en åsikt, inte ett faktum.
Om kvinnorna själva inte är av samma åsikt, vem ska då sätta sig till doms? Den rollen vill jag absolut inte ta och förundras över dem som vill det. Och att börja bygga lagar som inskränker den personliga friheten på rena åsikter är en mycket dålig idé.
Resonemanget om förtryck gäller rimligen alla typer av slöjor, tanken bakom är ju densamma. Men det är bara heltäckande slöja, eller burka, som vissa politiker vill förbjuda. Så ett visst kvinnoförtryck är ok då, bara det inte tar sig för extrema uttryck? Eller hur ska man tolka dem?
Man kunde också fundera lite över europeiska nunnor. Har verkligen katolska kyrkan en tillräckligt bra kvinnosyn? Eller bör vi kanske förbjuda kvinnor som vill viga sitt liv åt gud att skylta med det öppet, i kvinnosynens namn? (Vi kan ju inte gärna förbjuda dem att viga sina liv åt gud, för det skulle defintivt strida mot religionsfriheten.) Nunnornas dräkter syftar precis som vissa muslimska kvinnors slöjor att dölja kroppen och håret, för att avsexualisera kroppen i det offentliga rummet. Så vad exakt är det som är ok för en nunna, men inte ok för den muslimska kvinnan?
Går det en magisk gräns vid att visa eller inte visa ansiktet? Vad har den gränsen i så fall med jämställdhet och kvinnans ställning att göra?
Argumentet om kvinnans ställning skulle kunna ha en viss trovärdighet till exempel i ett land som Sverige. Jämställdhet och kvinnors rättigheter har sedan en längre tid en stark ställning hos oss. Sverige har varit pionjärer när det gäller att göra sexköp olagliga, att uppmuntra män att ta ansvar för sina barn, att ha jämn könsfördelning i riksdag och regering samt mycket annat som rör kvinnors ställning i samhället. Frågor som löneskillnader mellan män och kvinnor, och mäns våld mot kvinnor tas på mycket stort allvar i vårt land. Utmärkt. Och om feminister av modell Gudrun Schyman skulle vilja förbjuda slöjan skulle jag tycka att de gick för långt, men inte ifrågasätta deras ärliga uppsåt.
Men vad ska man tänka när fransmännen anför kvinnans ställning som argument för att förbjuda heltäckande slöjor? Nog måste det finnas en lång rad mycket viktigare åtgärder för att säkra kvinnans ställning som de inte ens har övervägt. Det luktar hyckleri, helt enkelt.
Det som ligger bakom förslagen om förbud är i själva verket helt andra saker. Politisk opportunism och rädsla för det främmande. Återkommer om det i nästa inlägg i detta ämne.
Niclas Ericsson
Tags: Integration, Slöjdebatten
