Niclas Ericsson

Härom dagen refererade jag ett läsvärt reportage i The Economist om 3D-tillverkning. Det är en häpnadsväckande teknik som också innebär nya perspektiv på upphovsrätten. Läs hela »

I början av januari skrev jag om Don’t ask, don’t tell i USA för Sydsvenskans ledarsida. I elfte timmen fick demokraterna igenom att den lag som sa att en amerikansk soldat inte får leva öppet som homosexuell ska bort. Bättre sent än aldrig.

I slutet av min krönika spekulerar jag i hur länge DOMA, Defense of Marriage Act, som säger att den federala amerikanska staten inte kan godkänna äktenskap mellan personer av samma kön nu kommer att hålla.

Föga anade jag att president Obama skulle börja röra runt i den grytan inom loppet av ett par månader. Läs hela »

Snart kan ett flygplan byggas av en printer.

The Economist fördjupar sig i det senaste numret i en teknisk innovation – 3D-printern. Det rör sig om en så omvälvande teknisk förändring att den faktiskt är svår att greppa.

En 3D-printer påminner om en bläckstråleskrivare, men istället för att spruta bläck på papper arbetar den med material som plast eller metall. En tunn yta byggs upp och ovanpå den nästa lager. Till slut har printern byggt upp ett tredimensionellt föremål – vad som helst från en korkskruv till en flygplansvinge.

Jo, det låter förstås lite science fiction och hittepå. Men tekniken används redan kommersiellt, exempelvis inom avancerad flygteknologi. Därtill forskas och experimenteras det vid världens mest framstående institutioner, som Massachusetts Institute of Technology (MIT). Läs hela »

SvD rapporterar om ett hatbrott i Uganda, en gaykille som har mördats. Fruktansvärt, naturligtvis. Ändå känner jag för att nyansera bilden lite, eftersom jag har besökt Uganda ett par gånger. Hatkampanjen mot homosexuella i Uganda är högst verklig – men jag tror att västerlänningar lätt får bilden av ett kulturellt betingat homohat, som ansluter sig till en bild av hur ”primitiv” den afrikanska kulturen är.

Men för det första spelar fundamentalistiska kristna från USA en avgörande roll för anti-homorörelsen i Uganda. Det uppmärksammar också SvD i sin artikel och jag har själv skrivit om detta bland annat för DN:s ledarredaktion. Läs hela »

”Skandalen” kring migrationsminister Tobias Billström och utrikesminister Carl Bildt och vad de möjligen har sagt till amerikansk ambassadpersonal är ett utmärkt exempel på hur fel Wikileaks ”avslöjanden” riskerar att slå.

Ok, säg att Bildt och Billström verkligen har sagt ungefär att ”hedersmord får svenskarna att kräva en hårdare flyktingpolitik”. Det är möjligt att formuleringen är oförsiktig och inte tillräckligt politiskt korrekt för vissa svenskar. Men nog är analysen i grova drag riktig. Allt fler svenskar har börjat se muslimsk invandring som problematisk och en av anledningarna är de kulturkrockar som folk – rätt eller fel – anser uppstå.

Jag känner personer med gedigen vänsterbakgrund och en uttalat invandrarvänlig hållning som skulle kunna skriva under på att hedersmord/muslimsk invandring är ett problematiskt område (vilket självklart inte betyder att man är beredd att vulgarisera debatten på SD-vis och antyda att alla muslimer är kvinnoförtryckare, att islam inte går att förena med våra värderingar eller något annat strunt). Så vad sa egentligen Bildt som ens var kontroversiellt?

Kanske uttryckte Carl Bildt sig oerhört mycket mer nyanserat och återhållsamt än vad referatet låter förstå. Det kommer vi aldrig att få veta. Men det är rimligt att tänka sig att en anställd vid ambassaden förenklar och tvättar bort en del nyanser när han eller hon skriver ned ett referat av samtalen som har förts. Annars riskerar ju referatet att bli både långt och luddigt.

Och nog är det rimligt att även en minister uttrycker sig en smula oförsiktigt, inom ramen för ett konfidentiellt samtal som har ett syfte. Att Bildt och Billström vid den här tidpunkten försökte få USA och resten av världen att ta ett större ansvar för flyktingströmmen från Irak, som till stora delar gick till Sverige, var ingen hemlighet. Det var dessutom helt rätt sätt att agera. Om man spetsar till sina formuleringar lite i ett samtal som går ut på att USA måste göra mer och att lilla Sverige inte ensam klarar att ta emot merparten av de irakiska krigsflyktingarna – ja, då är det att sköta sitt jobb om man är utrikesminister.

Skandalen tycks uppstå främst för att våra föreställningar om det ”hemliga” är så djupt rotade. Sägs något i ett ”hemligt dokument” tycks många ta för givet att det är något skumt med det hela. Wikileaks publiceringar drar enorma växlar på den hemlighetsfaktorn. De bidrar också till att debatten mer och mer antar drag av en skendebatt, som handlar om exakt vilket ordval Billström använde vid ett visst möte för flera år sedan – och huruvida det ordvalet är politiskt korrekt eller rent av antyder en ”hemlig agenda”.

Men debatten borde handla om politiken i sig, vilka beslut som fattas, i vilken riktning partierna vill gå – inte om ordval och felfinneri. Särskilt inte om referat av ett ordval vid ett samtal för flera år sedan vars huvudlinjer helt tycks överensstämma med den linje regeringen vid denna tidpunkt drev öppet och tydligt. Att alla inte gillar regeringens invandringspolitik är en sak, men att försöka beslå en minister med lögn eller ohederlighet på rysligt vaga grunder blir ohederligt i sig självt.

Man får en känsla av att vissa svenskar (oklart hur många) kräver att folkvalda politiker ska vara 110 procent felfria varje vaken timme av dygnet. Om det går att misstänka att de någon gång sagt ett enda ord som skulle kunna antyda en icke politiskt korrekt tanke – eller ve och fasa rent rent av tänkt denna tanke – ja, då är det tillräckligt för att kräva deras huvud på ett fat. Det finns ibland något närapå fascistiskt i detta renlärighetsraseri.

Jag vill inte täppa till munnen på någon. Låt pk-maffian larma och stå i om Billströms och Bildts _eventuella_ ordval vid ett icke-offentligt möte för flera år sedan. Men de borde fundera på om inte just deras renlärighetsiver är en bidragande orsak till Sverigedemokraternas framgångar.
Niclas Ericsson
San Francisco