åsikter

Sveriges generalkonsul i San Francisco, Barbro Sachs-Osher, körde oss tillbaka till stan och vi fick informationen bekräftad när vi slog på radion. Vi satt rätt tysta, men konstaterade att det var ett historiskt ögonblick – ett Kennedy-ögonblick, ett sådant man alltid kommer att minnas.

Symbolvärdet i bin Ladens död är enormt. Särskilt som grädde på moset när folkets röster i flera arabländer kräver demokrati och säkerhetsläget i Irak, Afghanistan och Pakistan har förbättras (jo, marginellt – men ändå ett steg i rätt riktning). Går kriget mot terrorismen mot sitt slut? Möjligen, det måste tiden utvisa.

Hur mycket säkrare världen blev när amerikanska soldater satte punkt för Osama bin Ladens liv är däremot svårt att säga. Vi har risken för hämndaktioner den närmsta tiden – ja, kanske under lång tid framåt. Och al-Qaida står och faller inte med en person, rörelsen är decentraliserad, mångförgrenad och har andra ledarfigurer som är redo att ta över. Det sämsta som kan hända är att vi får en ”andra våg” av terrorism med bin Ladens död som startskott.

Personligen vill jag tro att det inte blir så. Arabvärlden 2001 var inte densamma som arabvärlden 2011. Jag inbillar mig att en sida vi ser av utvecklingen i Egypten, Libyen, Syrien – även i de palestinska territorierna, handlar om en trötthet på allt det gamla. Inte bara gamla diktatorer, utan gamla polariseringar. Jag tror faktiskt, med risk att låta förmäten, att fler muslimer i arabvärlden idag är öppna för att säga att de ”vill bli som vi”. De vill ta fasta på västerlandets modell för demokrati – frihet, jämlikhet, broderskap. De vill ha ökad ekonomisk jämlikhet och kanske rent av jämställdhet. Och givetvis yttrandefrihet och rätten att välja en regering. (Läs en intressant artikel här. Och en till, från Afghanistan, här.)

Den utvecklingen är inte betydelselös. Länge har det varit oerhört laddat i den muslimska världen att antyda att västvärlden är den modell man bör sträva efter. Många har på allvar hävdat – även akademiker – att den västerländska demokratiska modellen inte ”passar” i muslimska länder. Den diskussionen är säkert inte över bland muslimer. Men en närmast total polarisering mellan Islam och västvärlden tycks ha övervunnits i någon mån. Det rycker undan mattan för terrorismen mer effektivt än någon säkerhetspolitik kan göra det.

Mycket av skriverierna efter nyheten att Osama bin Laden är död har både i USA och Sverige handlat om Barack Obama. Det är begripligt. bin Ladens död har som sagt sannolikt ett större symbolvärde än säkerhetsvärde. Men det skadar naturligtvis inte president Obama att bilder och rapporter publiceras i tidningar som New York Times som visar hur han och Hillary Clinton följer händelserna live via kamera när operationen mot bin Laden genomförs. Han framstår som en handlingens man – trots att det för närvarande är oklart om Obama har något skäl att ta på sig äran. Jakten på bin Laden har ju pågått sedan president Clintons dagar. Kanske var det bara tur att man gick i mål just nu. Och hur som helst säger ju logiken att lägger USA tillräckliga resurser under tillräckligt lång tid på denna personjakt – ja, då måste man nästan gå i mål till slut. Obamas skenbara seger är kanske mest en tursam slump.

bin Ladens död som enskild händelse ger inte nödvändigtvis Obama ett starkare stöd hos befolkningen. Men satt i sitt sammanhang, med utvecklingen i Afghanistan, Irak, Egypten och Libyen så kan det mycket väl bli så att Republikanerna tappar en av sina viktigaste arenor i valrörelsen 2012. Det går inte att utmåla det globala säkerhetsläget som allt värre och presidenten som oduglig i dessa frågor. Oavsett hur mycket Obama egentligen har uppnått i utrikespolitiken av egen kraft kommer säkerhet och utrikespolitik förmodligen inte att kunna vändas emot honom. Eftersom det är en paradgren för högern är mycket vunnet genom detta – och Obama hade ett hyfsat utgångsläge redan tidigare.

Samtidigt måste man lägga in en brasklapp här: Om bin Ladens död leder till en ny våg av terrordåd är det svårt att sia om vad det ger för effekter på USA:s inrikespolitik. Men det finns förstås långt starkare skäl att hoppas att det inte blir så än att man håller på Obama i nästa presidentval.

Obama har beslutat att det amerikanska justitiedepartementet inte längre ska försvara den lag som säger att den federala staten endast godkänner äktenskap mellan man och kvinna. Defense of Marriage Act, Doma, tillkom 1996 när det befarades att vissa stater i USA tänkte tillåta gayäktenskap. Då var rädslan stor för vad en sådan förändring kunde föra med sig och lagen gick igenom med stor majoritet.

Sedan dess har en handfull delstater infört samkönade äktenskap. De godkänns inte av den federala staten, vilket har lett till en rad rättsprocesser – ofta om statsanställdas rätt till förmåner som pension och sjukförsäkring för sin partner om de lever i ett homosexuellt äktenskap som gäller i deras delstat, men som staten formellt inte godkänner. I dessa rättsfall har Obamas beslut omedelbar bäring.

För många konservativa republikaner är Doma en käpphäst, ett försvar mot moralens förfall. Samtidigt anser andra, inte bara liberaler, att den står i strid mot konstitutionens anda. Det är de facto delstaterna som stiftar lagar om äktenskap. På vilka grunder lägger sig den federala staten i dessa lagar just när det gäller homoäktenskap? Och hur ska konstitutionen tolkas när det gäller principen att inte bli diskriminerad av staten, gäller inte den även homosexuellas rätt att gifta sig?

Obamas ställningstagande hälsades av dagstidningen San Francisco Chronicle som en seger för homosexuellas rättigheter. Samtidigt är det oklart vad beslutet innebär. Lagen finns kvar och Obamas regim har inte den majoritet i kongressen som krävs för att riva upp den. Istället råder ett slags undantagstillstånd vad gäller staten och gayäktenskap.

Obama agerar taktiskt. När demokraterna för ett par månader sedan avskaffade Don’t ask, don’t tell, den lag som hindrade amerikanska soldater att leva öppet som homosexuella, blev det en stor framgång i opinionsmätningarna. Nu vill han se vart en homovänlig linje kan leda, utan att lova bort sig. I teveintervjuer har Obama sagt att han ”brottas med frågan” om homosexuella bör få gifta sig.

Homosexuellas rättigheter kan spela en viss roll i presidentvalet 2012. Obama vill inte öppet utmana högern i denna fråga. Konservativa värderingar har ett starkt fäste i USA. Men det finns röster att vinna från liberala – och givetvis homosexuella – väljare.

Därför är det ingen slump att Obama väcker frågan nu, i skuggan av utvecklingen i arabvärlden och strider om USA:s budget i kongressen. Han vill få upp den till debatt, känna in läget – utan att den får för mycket fokus.

Barack Obama kan inte röra sig för långt åt vänster när det gäller gayrättigheter. Det skulle kunna skrämma demokrater med konservativa värderingar. Han kan inte heller röra sig åt höger. Ändå måste han vicka med höfterna tillräckligt tydligt för att amerikas homosexuella – som till stor del tillhör hans sympatisörer – ska känna att han bjuder upp till dans.

Niclas Ericsson

Intressant krönika om troll

Eftersom jag inte alltid gillar det ni/du skriver kan jag alltså komma upp och pissa på ditt skrivbord och du tycker det är ok – menar du!? Eller är det bara när det inte gäller dig?
Din krönika föder ju närmast terroristaktiviter – det verkar som man kan göra ”vad som helst” bara det är lite putslustigt. Dödshot är ju mindre roligt men det blir ju så i förlängningen naturligtvis. Och du hejar på och uppmuntrar detta genom din krönika. Och vem avgör vilka som skall råka illa ut nästa gång? En mob på nätet? Och vem blir offret – Kommunisterna, aktivisterna, moderaterna eller kanske till och med anarkisterna.

Du borde nog ha någon som övervakar vad du skriver. Vad du tänker och säger privat är ju en sak, men nu framför du detta i en opinionsbildande tidning.
Jag tror säkert du har rättfärdigat detta mycket ordentligt, men det innebär ju inte att du är mindre farlig för det.

Mvh anonym

Mitt svar till ”anonym”:

Hej och tack för din respons!

Operation Slickpubes inträffade i januari 2009, videon finns på internet. Agent Pubeit, som utförde aktionen, blev en superkändis bland internet-trollen.

I dag är trollen på allas läppar, genom trenden att byta namn på Facebook-grupper i syfte att provocera. Den som går med i en grupp som heter ”3 kr per medlem till hjärt- och lungfonden” kan plötsligt upptäcka att den bytt namn till ”Vi som vill ha sex med våra barn”. Ju argare folk blir, desto mer skrattar trollen.

Agent Pubeits aktion var ett led i ett långdraget krig mot scientologkyrkan, som startades i januari 2008 av ett nätverk som kallar sig Anonymous och som till stor del består av troll. Kriget pågår fortfarande och går under namnet Project Chanology.

Upprinnelsen var en video som läckte ut på internet. I den säger en lyrisk Tom Cruise bland annat att scientologer är de enda som verkligen kan hjälpa andra vid en svår olycka. Videon provocerade Anonymousanhängare så mycket att man släppte en egen video: Message to Scientology. Medan kameran sveper över en hotfull himmel förkunnar en domedagsröst att Anonymous ska förvisa scientologerna från internet. Nästan fyra miljoner människor har sett videon på YouTube. Manifestationer mot scientologkyrkan har följt över stora delar av världen, även i Stockholm, Göteborg och Kristianstad.

Men Anonymous gick längre än så. Man genomförde dödshot och lyckades tidvis stänga ner scientologernas sajter. Ett par medlemmar har dömts för dessa lagbrott.

Anonymous krig mot scientologerna är en unik berättelse om vilka former en proteströrelse på internet kan ta. Tag en dos rättfärdigt syfte – åtminstone för oss som ser scientologerna som en sekt som exploaterar sina medlemmar – och en dos laglöshet. I det här fallet kryddat med ett stort mått kiss och bajshumor.

Den som förfasas över trollen på internet bör ta med i beräkningen att deras upprorsanda faktiskt kan vara fruktbar. Anonymous och trollkulturen är ett slags it-generationens svar på punkrock. Agent Pubeit ville med sin aktion påminna om rörelsens rötter: Kriget mot scientologerna startades av troll, inte av laglydiga demonstranter.

Sannolikt kommer intressanta saker att födas ur trollkulturen. Politiker, pr-byråer och trendspanare bör hålla ögonen öppna. Och är det egentligen det sämsta att bekämpa sina fiender med en grotesk form av humor? Det gjordes redan av Jonathan Swift på 1700-talet.

Trollen kan vara framtidens opinionsmakare. Rykten säger att Anonymous nästa mål är Kinas regering och dess censur på internet.

Fotnot: Anonymous har fått sitt namn av att ”anonymous”, alltså ”anonym” på svenska, är en typisk signatur när ett troll postar ett inlägg på ett internetforum.

Trots att det inte finns något som helst vetenskapligt samband mellan autism och vaccinering av barn väljer allt fler amerikanska föräldrar att avstå. Resultatet är att mässling, kikhosta och andra barnsjukdomar som nästan har utrotats i västvärlden har fått ett uppsving i USA.

Det har förekommit dödsfall i hjärnhinneinflammation och Hib-sjukdom som med stor säkerhet hade kunnat undvikas om barnen hade varit vaccinerade. Antalet fall av mässling, som i svåra fall kan leda till döden, fördubblades 2008 jämfört med året före i USA.

Hur gick det så snett?

Ett avgörande skäl är att symptomen på autism visar sig i precis den ålder när det är lämpligt att ge MPR-vaccinet. Orsakerna till autism är troligen genetiska. Men om ett barn visar de första tecknen på autism kort efter en injektion av MPR-vaccinet är det lätt för en förtvivlad förälder att dra sina egna slutsatser. Helt utan stöd i vetenskapen.

Om det sedan finns andra föräldrar som har dragit samma slutsats och organiserat sig i olika forum på internet – då kan man få vatten på sin kvarn. Kanske känns det lättare att klandra vaccinet än sitt genetiska arv.

Internet gör att vem som helst kan utnämna sig till expert, söka sin egen information och pussla ihop den efter bästa förstånd.

Dessutom kan information sprida sig viralt på internet. Modellen ser ut så här: Om du ser något som gör ett starkt intryck på dig på internet så kommer du att föra det vidare till kanske fem personer till. Dessa pratar med ytterligare fem var, som pratar med ytterligare fem var – och så vidare. På några dygn kan ett youtubeklipp nå halva världen. På några timmar kan man organisera en demonstration på Twitter.

Även rykten och osanningar sprider sig viralt på internet. De får ett eget liv och är kanske ännu svårare att utrota än mässling.

I Sverige är trenden att avstå från MPR-vaccin bruten. Den blev synlig första gången i samband med en artikel som publicerades 1998. År 1999 sjönk andelen MPR-vaccinerade barn i Sverige till 88 procent – en farligt låg siffra. Redan året efter hämtade den upp sig och är nu över 96 procent, en god nivå.

Men svenskar är inte immuna mot fabricerade sanningar på internet. Det såg vi senast i samband med influensan A(H1N1). Många unga vägrade vaccinera sig på grund av ett videoklipp på YouTube som påstods visa en kvinna som efter att ha fått vaccinet började gå baklänges. Andra osakliga rykten som florerade var att vaccinet orsakade sterilitet. Propagandan mot A(H1N1)-vaccinet var bitvis ganska lik kampanjen mot vaccinering av barn. En avgörande likhet är påståendet att den profithungriga och samvetslösa läkemedelsindustrin skulle ha skapat farliga vacciner i rent vinstsyfte.

Även på svenska sajter som diskuterar barn och vaccination kan man hitta tvivlare: ”Det behövs saklig information i den hätska ton som har spritt sig från vaccinförespråkarna – jag begriper inte varför de känner sig så hotade?” (www.alltforforaldrar.se)

Ett försök till svar: Kanske blir tonen upphettad för att vaccinförespråkarna kämpar för att rädda barns liv undan människor som av ren dumhet vill sätta dem på spel?

Krönika för Corren 23/1 2010.

Nicholas Carr skriver på sin blogg att det inte ligger någon idealism bakom Googles hot att lämna Kina, utan krassa ekonomiska överväganden. Ytterst handlar det om att Google utsatts för it-spionage av Kina och fruktar att det på sikt ska skada företagets trovärdighet när det gäller integritet. Om Google inte kan skydda sig från kineserna, går min information då säker om jag använder Googles tjänster? Carr tror att företaget är oroade att kunderna ska börja ställa sig den frågan.

En sak håller jag med båda författarna om. Jag tror inte en sekund att Googles hot om att lämna Kina har någon etisk grund.